Intet, du ljuva försonande

som lägger människors händer i varandra

till jämvikt

Du som har blommor i dina fingertoppar

som rör vid mig som en andedräkt

av alla mina sinnen

Din doft, av hud

av röst, av smekning

starkare vid randen av Dig.

_____________________________________________

Kunde jag beskriva Höghet

valde jag blått

och två stoftkorn Guld:

En stjärna vid huvudet

en stjärna vid fötterna

och under fotsulorna en spegelbild

slutande i en stjärna

Kunde jag beskriva bredd

valde jag en omfamning

detta för att jag har sinnen

falska, primitiva

som inte fattar den verklighet som Finns –

Det finns ingen Stjärna

där du har ditt Huvud

Det finns ingen Mittpunkt

där dina fötter står

Men en tum av din ljuvlighet

har jag känt.

_____________________________________________

O Utsida, jag ville se

din Insida

Var den röd? Var den vit?

O, Utsida, visa mig ditt innersta!

Är det vitt? Är det rött?

Du Utsida, är du tapper nog?

Du Insida, är du tapper?

Säg vad förklädnad du bär

hur du sminkar dig så vit och så röd

för att dina kinder skall bli så vackra

och dina fötter så små

att de nätt och jämnt syns

under ett blommigt tyg.